love story
Första gången jag såg dig var i min egen hall. Man hade liksom hört ett och annat om dig, men aldrig riktigt vetat vem du var. Jo, för mig var du då min brors flickväns ex. (men fortfarande bästavän) Jag var sjuk, osminkad och iklädd skitkläder. Hade jag vetat vilken plats du snart skulle ta i mitt liv hade jag nog försökt göra lite bättre intryck. Det jag tänkte när jag såg dig var ungefär "det där måste ju vara Jimmy.. så det är så han ser ut." kanke låter negativt, men var nog väldigt neutralt.
efter att vi 2007 den 26 december bytte nummer slumpartat över msn ändrades mitt liv över två dagar. Att någon kunde vara så spännande och intressant..? Kanske hade det då med att göra att du var så mycket äldre och så mogen.. Ingen liten skit som inte vet vad man säger till en tjej eller hur man ska handskas med en.
Dagarna gick, timmarna och minuterna, smsen skickades och togs imot gång på gång under hela dagen. Varje dag. Den 15 januari 2008 när jag och en vän var på donken i stan och du "hade vägarna förbi" skulle vi träffas för första gången. Den kombinerade känslan av förälskelse, panik, nervositet, spänning och rädsla är det jobbigaste jag varit med om fysiskt i hela mitt liv, jag trodde jag skulle avlida. Men då kan man ju samtidigt konstatera vad det här mötet skulle betyda för mig. Hur viktig du plötsligt hade blivit i mitt liv.
Efter ett-om jag ska vara ärlig- väldigt pinsamt möte och vi skilts åt var jag i full extas. Jag var kär-på riktigt.
Varje sekund fanns du i mina tankar, jag tappade greppet om verkligheten. Mitt psyke svävade bokstavligt talat på rosa moln.
Våra första möten var så fånigt nervösa och tysta, men så småning om träffades vi faktiskt hemma hos dig-bara du och jag.
Jag var nervös så jag höll på att dö varje gång.. Hur handskas man med killar som vet vad kärlek är och vad det går ut på? Det var så ovant, men ändå det jag alltid hade velat ha. Sedan kom den första kyssen den 30 januari 2008. Ett datum som jag kommer minnas länge.. Hela min värld vändes upp och ner. Det Jimmy gjorde med mig var inget mot vad min tidigare "äkta kärlek" någonsin gjort.
Om man bortser från den fantastiska kärlek du och jag fått dela, så har vi alltid haft motgångar. Inga små eller lindriga, lättlösta, utan snanare svåra, sårande, och som tog på hela våra liv. Allt på grund av denna åldersskillnad. När vi träffades var jag 13 och du 22. Hur lätt tror ni det var att leva så?
Och med det i grundbotten tog det slut. På ett väldigt tragiskt och hemskt sätt. Mitt liv rasade samman. Jag låg varje natt, krossad i min säng. Jag visste att du var den jag var menad att vara med. Jag visste att det jag hade velat ha, och drömt om hela mitt liv var du, och att jag aldrig skulle hitta någon som du igen. Därför gav jag inte upp, jag gjorde allt jag kunde, för att vinna dig tillbaka. För att du skulle bli min igen. Allt påminde mig om dig.. Jag tittade efter dig överallt, i alla affärer du någon gång handlade.. Du var fortfarande mitt allt.
Så, mot sommaren 2008 började du så småningom svara mig på msn, svara på mina sms, och jag sakta med säkert försökte vinna dig tillbaka. Den 17 juni träffades vi för första gången igen. Jag sa att "jag inte hade någonstans att sova", men så sa jag ju för att jag visste att du självklart skulle låta mig sova hos dig om jag behövde. Efter den natten visste jag att vi verkligen var på rätt spår igen. Efter det har du varit hela mitt liv, och sedan mina föräldrar började acceptera dig har allt bara blivit bättre, och jag trodde aldrig att någon skulle kunna ta så stor plats i mitt hjärta som du gör, Jimmy. Älskling.
Så, i går, den 30 januari 2010, efter motgångar, sårade känslor, underbara upplevelser, oförglömliga stunder, upp och ner gångar, bråk, många skratt, tårar, och mycket annat, två år senare är jag fortfarande lika kär i dig, och blir fortfarande lika varm i kroppen när du ler, liksom hur jag även kan känna att mitt hjärta går i tusen delar när du är ledsen.
Jag älskar dig!
♥
efter att vi 2007 den 26 december bytte nummer slumpartat över msn ändrades mitt liv över två dagar. Att någon kunde vara så spännande och intressant..? Kanske hade det då med att göra att du var så mycket äldre och så mogen.. Ingen liten skit som inte vet vad man säger till en tjej eller hur man ska handskas med en.
Dagarna gick, timmarna och minuterna, smsen skickades och togs imot gång på gång under hela dagen. Varje dag. Den 15 januari 2008 när jag och en vän var på donken i stan och du "hade vägarna förbi" skulle vi träffas för första gången. Den kombinerade känslan av förälskelse, panik, nervositet, spänning och rädsla är det jobbigaste jag varit med om fysiskt i hela mitt liv, jag trodde jag skulle avlida. Men då kan man ju samtidigt konstatera vad det här mötet skulle betyda för mig. Hur viktig du plötsligt hade blivit i mitt liv.
Efter ett-om jag ska vara ärlig- väldigt pinsamt möte och vi skilts åt var jag i full extas. Jag var kär-på riktigt.
Varje sekund fanns du i mina tankar, jag tappade greppet om verkligheten. Mitt psyke svävade bokstavligt talat på rosa moln.
Våra första möten var så fånigt nervösa och tysta, men så småning om träffades vi faktiskt hemma hos dig-bara du och jag.
Jag var nervös så jag höll på att dö varje gång.. Hur handskas man med killar som vet vad kärlek är och vad det går ut på? Det var så ovant, men ändå det jag alltid hade velat ha. Sedan kom den första kyssen den 30 januari 2008. Ett datum som jag kommer minnas länge.. Hela min värld vändes upp och ner. Det Jimmy gjorde med mig var inget mot vad min tidigare "äkta kärlek" någonsin gjort.
Om man bortser från den fantastiska kärlek du och jag fått dela, så har vi alltid haft motgångar. Inga små eller lindriga, lättlösta, utan snanare svåra, sårande, och som tog på hela våra liv. Allt på grund av denna åldersskillnad. När vi träffades var jag 13 och du 22. Hur lätt tror ni det var att leva så?
Och med det i grundbotten tog det slut. På ett väldigt tragiskt och hemskt sätt. Mitt liv rasade samman. Jag låg varje natt, krossad i min säng. Jag visste att du var den jag var menad att vara med. Jag visste att det jag hade velat ha, och drömt om hela mitt liv var du, och att jag aldrig skulle hitta någon som du igen. Därför gav jag inte upp, jag gjorde allt jag kunde, för att vinna dig tillbaka. För att du skulle bli min igen. Allt påminde mig om dig.. Jag tittade efter dig överallt, i alla affärer du någon gång handlade.. Du var fortfarande mitt allt.
Så, mot sommaren 2008 började du så småningom svara mig på msn, svara på mina sms, och jag sakta med säkert försökte vinna dig tillbaka. Den 17 juni träffades vi för första gången igen. Jag sa att "jag inte hade någonstans att sova", men så sa jag ju för att jag visste att du självklart skulle låta mig sova hos dig om jag behövde. Efter den natten visste jag att vi verkligen var på rätt spår igen. Efter det har du varit hela mitt liv, och sedan mina föräldrar började acceptera dig har allt bara blivit bättre, och jag trodde aldrig att någon skulle kunna ta så stor plats i mitt hjärta som du gör, Jimmy. Älskling.
Så, i går, den 30 januari 2010, efter motgångar, sårade känslor, underbara upplevelser, oförglömliga stunder, upp och ner gångar, bråk, många skratt, tårar, och mycket annat, två år senare är jag fortfarande lika kär i dig, och blir fortfarande lika varm i kroppen när du ler, liksom hur jag även kan känna att mitt hjärta går i tusen delar när du är ledsen.
Jag älskar dig!
♥
Kommentarer
Trackback
